Längtar jag bort mitt liv?

Jag säger:
Jag har nog längtat hela livet, just nu ser jag fram mot helgen, mot Rom, mot att bli färdig med min utbildning, mot att gifta mig, mot att skaffa barn. Vissa saker ser jag mer fram mot än andra...
Min vän säger:
Jag längtar också en hel del. Men jag tycker ändå att jag har lärt mig att ta vara på situationen en del, att jag inte bara längtar framåt, utan kan njuta av situationen då den väl kommer. Förr brukade jag tänka och längta mycket efter vad som skulle komma. Det gör jag mindre nu, det är ganska skönt faktiskt.
Jag säger:
Vet inte om jag "längtar bort" saker. Men ibland lever jag på tankar om hur saker ska bli. Däremot tror jag inte att jag är dålig på att ta vara på situationer som jag gillar. Man kan också ha nytta av goda minnen.
Min vän säger:
Goda minnen är bra. Jag lever en del på minnen och saker som har hänt, både bra och dåliga. Men mer än jag längtar, tänker jag tillbaka.
Jag säger:
Hm, själv befinner jag mig liksom i en brytningstid nu tycker jag. Jag drömmer mycket om min familj och andra från "förr". Men jag tänker nog mer framåt just nu.
Min vän säger:
Jag tänker framåt jag med. Men jag planerar inte minutsiöst. Ett års plan är bra för mig, mer än så tycker jag är otäckt faktiskt.
Jag säger:
Jag planerar inte heller med linjal särskilt långt. Jag är ju en fri student!